I just got back from a 20 minute walk. I know, I'm used to being outside for hours in a row, but if you consider my weekend so far, 20 minutes is apparently quite the accomplishment, according to Alexander. I consider it more of a first few baby steps in the right direction.

Contributions to society has a very varying meaning these days. And people still make me drop my chin, so low it actually dislocates, when I go around reading what they post on the internet. There are the classical strange tweets by people like Jaden Smith, odd Facebook updates from Whiz Khalifa.. But the ordinary people are the ones who surprise me even more. For example, take blogs.

About 75 % of the blogs I've bumped into during my 1 ½ year in the blogosphere, consists of daily-life blogging. That's all well and good, some people might actually enjoy that. But then there are the fucked up teenage girls with lattes and way too much time on their hands (and about 65 % of the blogs I've ever read has been these types of blogs), who blog  about what they got today while shopping or about which moronic shallow celebrity that has become their rolemodel for the past 5 seconds because of a tweet (Kim K, Justin, Nicki M for example). I mean... Do people read this fucking shit?!

And even more puzzling; why? Don't these people have anything to do? Do they not have a life? Who has the time to sit around and visit a blog without a meaning?!
Then there are the people who are just plain stupid. There's blogs about freaking bowel movements. Yes. There are blogs about poop. And even worse, some sick fucks read them. I know that these blogs are a joke. But I also know that there are people who seriously read these blogs.

I mean why... Why... Humans. Please. Stop. I swear to God, these blogs are the reason humanity is failing.

Har inte gått ut sedan i fredags (utom att jag var på jobbet 2 timmar igår; som bestod av stirrade ner i golvet och bet mig i tungan för att inte börja gråta över magsmärtorna). Jag har liksom inte riktigt vågat gå ut, eftersom helgen har varit så jobbig. Sömnrytmen som jag hade någorlunda koll över under veckan, har gått rent åt helvete. Har inte så mycket som stängt ögonen inatt. Det känns obehagligt att ha ett så välordnat liv och så rasar det ihop med jämna mellanrum. Jag har funderat på att ta upp sömnproblemen med någon, men har inte riktigt kommit mig för att ta kontakt med någon som kan hjälpa mig. Det känns obehagligt, och jag vågar inte gå fullt ut och anförtro mina problem till en främling. Även om det bara gäller sömnen.

Jag har också börjat få lite vintertrötthet av något slag. Jag har ingen motivation alls för någonting, och jag känner mig mer eller mindre konstant trött. December har ofta den effekten på mig, precis som November och Januari. Vintermörkret har verkligen inte en positiv effekt på min energi. Men nu när ett tunt, tunt lager av vit snö lagt sig över Österbotten, känner jag mig lite bättre. Vintermörkret blir hanterbart efter att snön äntligen kommit, så att den lyser upp tillvaron lite.

På det hela taget så mår jag bättre än vanligt vid den här tiden på året. December är ofta den årstid då jag känner att allt rasar över mig, men i år verkar jag nästan kunna klara mig utan det. Jag längtar till jullovet, som bara är en vecka bort. Då behöver jag inte träffa så mycket människor som jag gör varje dag i skolan. Jag längtar dock inte till julfesten, eftersom tanken på att uppträda får mig att vilja spy riktigt våldsamt.