Något som stör mig enormt i bloggvärlden är att jag inte kan förstå varför folk kommenterar som de gör. De bloggar med närmast meningslösa inlägg får tiotals kommentarer, medan många av de bloggarna som har vilktiga saker att säga och berätta om, är glada över att någon gång ibland få en kommentar på något av sina inlägg. Jag förstår inte det här... Borde inte folk reagera på inlägg med faktiskt innehåll istället för närmast meningslösa inlägg ("SHOPPADE MED MAMMA, HON BETALADE FÖRSTÅS. HÄR FÅR NI EN SELFIE OCH HOPPAS ER HELG ÄR LIKA BRA SOM MIN, BITCHAAAS"-inlägg). Jag läser flera bloggar om livet i allmänhet, men jag vill ha någon slags mening med att läsa det. Jag vill att inläggen ska väcka funderingar hos mig så att jag kan plocka fram dem och tänka på dem när jag har lust.
Det är säkert en gullig tröja du köpt, men ett inlägg med två-tre selfies bara på grund av den är väl lite mycket?
Är det bara jag som är av den här åsikten? Tycker du inte att inlägg med mening borde bli den kategorin av inlägg som folk kommenterar? Eller kanske det bara är jag som är konstig

Har geografi och jag har otroligt tråkigt. Jag gillar geografi, men det är ju int precis min favorit av kurserna som går just nu. Jag har egentligen inget intresse av att skriva geografi, utan går kursen för att jag ska få en till kurs till godo. Jag bryr mig inte om resultatet, jag är liksom bara här.
Jag ska vara hos Christoffer idag och är jättetaggad! Jag har sovit en stund nu och jag är jättepigg! Jag hoppas att han är det också, annars får jag väl pigga upp honom med kaffe eller något. Jag ska hjälpa honom med en uppsats han håller på och skriver i modersmål. Tydligen så har det stannat helt, och min närvaro ska tydligen hjälpa till med att lossa på det.
Mamma ville dock ha hem mig, men jag har en konstig känsla av att jag inte alls behövs hemma. Hon sa samma sak igår, och det fanns inte något som jag behövde göra hemma. Det suger att hon vill ha mig hemma hela tiden. Det är som att hon inte vill att jag ska vara med mina vänner och min pojkvän. Jag förstår inte.